-
Kategori: Allmänt
Jag vill så gärna tro att jag inte är samma person längre..
Att jag kommit längre..
Men jag antar att man aldrig riktigt vet.
Man vet inte hur nära kanten man är förrens man redan börjat falla.
Faller ner i det kända mörkret.
Och vägen ner är lång.
Samtidigt känner du hur allt jobb och slit varit förgäves.
Det spelar ingen roll hur hårt man försöker för kanten är alltid där.
Den väntar på den där sista vinden som bara får dig att falla, tappa greppet om allt.
Om dig själv, din omgivning.. ja livet.
På resan att finna något bättre tappar du bort dig själv.
Du försöker glömma, gömma.. gå vidare.
Men du kan inte gömma dig för dig själv.
Hur gärna du än vill så kommer du aldrig bli fri.
Detta är du, vi är ditt liv och du kommer alltid vara i den ständiga kampen.
Kampen om att få tillbaka det som är ditt.