thatdaywillcome.blogg.se

Jaa då började man på jobbperioden på 20 dagar igen då.

Börjar dock inte så bra, igår fick jag sova 2 timmar.. vaknade av halsont och en täppt näsa och kunde inte somna om, gav upp vid 03.30 och gick upp istället.

Dagen var riktigt jobbig, fick jobba med feber och snorig näsa. 3 hundar men dom gick ganska bra ändå men jävligt jobbigt.

Känner inte heller att jag kan sjukanmäla mig.. både för att dessa kunder denna vecka typ fått vänta 3-4 veckor och för att jag behöver pengarna. 

Idag har man typ ingen röst och världens huvudvärk, lite feber kvar men jag hoppas dagen går smidigt.

Hade ju som sagt sista lediga helgen i helgen, försökte göra de mesta av den.

På fredan käkade jag lunch med lina, planerade sen även att jag skulle hämta upp henne efter jobbet.

Så vi drog o handlade, åkte hem hit o lagade mat. Förberedde lite käk till pickniken som vi skulle ha under helgen.

Riktigt trevligt.

På lördan var det lite jobb sen åkte jag ner till stallet, blev en mysig tur ute i solen.

Efter de kom Lina och dom ner till alby så gick vi ner och satte oss på ängarna, väldigt mysigt.

Peter skulle vara borta och jobba hela helgen men som tur var så blev de inställt, så vi spenderade hela söndagen att fixa lägenheten.

Fått upp alla möbler i vardagsrummet och börjat sätta upp valvet.

Nu har vi verkligen bara småfix kvar så nu kan man börja flytta in på riktigt.

Ska bli så skönt!

Inte för att jag kommer hinna fixa något förrän i juni menmen.

Nu måste jag snart gå upp, ska besiktiga bilen..

Morgonen har varit jobbig, klarade inte av att ta mig till jobbet så de var bara att gå o lägga sig igen..

Nu har typ hela dagen gått och nu har man ännu mer ångest.

Jag har inte mått så bra den senaste tiden, försöker verkligen att inte tänka för mycke men de mörka tankarna smyger sig runt.

Jag orkar bara inte mer..

Jag känner bara att allting är piss just nu..

Jag är en dålig vän, jag är en dålig flickvän, jag är en dålig människa.

Jag förtjänar inget av det jag har idag och borde egentligen bara leva ensam på en jävla ö utan människor.

 

Det är alltid detta pendlandet mellan att va så jävla lycklig till att va helt jävla olycklig.

Ingen annan kan få någon annan att va lycklig, du kan inte vara lycklig på grund av någon annan.

Den enda som kan göra dig lycklig är du själv. 

För när jag är lycklig i mig själv så är det liksom äkta. 

Men man blandar lätt ihop de där med lycka och att man mår bra. 

Min bästavän får mig att må bra, så jävla bra men det räcker liksom inte.

Lika så min pojkvän får mig att må bra men det räcker liksom inte heller.

Det är inte någons uppgift att få någon att må bra, min bästavän, pojkvän, mina föräldrar.. ja you name it, de ska inte vara anledningen till din lycka. 

För när jag är lycklig i mig själv då är allt oslagbart, då är du som starkast. 

Du kan både få lyckan och sprida den. 

Men när du inte är lycklig i dig själv kan du inte sprida lyckan vidare, du behöver varje solstråle själv för att fungera.

Och de gör dig bara.. så jävla otillräcklig.

Det är mitt ansvar, min resa att finna den där lyckan.

 

 

Jaa då var de bara 10 dagar arbete kvar innan man får en dag ledigt trevligt trevligt..

Var ju iväg o jobbade i täby i helgen och blir samma denna helgen, fullt upp helt enkelt.

Blir nog bra nästa månad sen. 

Vi har försökt varit flitiga här hemma och vi är snart klara med alla lister. 

Igår kom man hem hyfftsat tidigt vid 18.30, kände mig helt slut satt och skickade in lite undersökningar till karolinska som jag glömt göra, lagade mat och tänkte städa men kom aldrig så lång. 

När Peter kom hem var det fortfarande fint väder så det fick bli en promenad innan middan. 

 

Ibland fastnar man i dåliga tankar och det är svårt att ta sig ur men så tänker jag på denna människa.. 

Tänk att jag bara känt denna människa i 7 månader, han som alltid finns där och får en att resa sig när allt är piss. 

Jag känner mig bara så otroligt lyckligt lottad och så jävla tacksam. 

Att få vakna upp brevid honom varje morgon räddar hela min dag.