-
Kategori: Allmänt
Det jobbiga är inte att må dåligt, det är okej, alla mår så ibland..
Det svåra är att aldrig riktigt veta den egentliga orsaken, när det kommer hända, hur länge du kommer må så och hur hårt du kommer falla..
Det är svårt att leva i en värld där du alltid måste vara stark, alltid resa dig upp, alltid klara av det som händer och inte visa hur dåligt du mår och långt bort du egentligen är..
Du kämpar, allt för att ingen ska veta.. Allt för att göra andra nöjda.
Men i själva verket är det bara du som drabbas. Det är du själv som bryts ner, bit för bit. Du blir sämre och det fortsätter att vara som alltid.. Ingen som egentligen förstår hur det är att vara du.
För du är den där tysta och tillbakadragna personen som inte vill dra in någon annan i dina svåra perioder.
I sånna perioder där du vet att du tar mer än vad du kan ge.
Men du är van att lösa det själv, lösa problemet, göra det bästa av situationen, bara ta på det där jävla leendet och låtsas som om ingenting har hänt, allt är bra.
Men det är kanske meningen att du ska klara av alla problem, svårigheter och motgångar som du möter. På något sätt är det du som blir starkare, lär dig mer om dig själv.. och fortsätter hoppas.
Hoppas på att detta helvete en dag ska vara över, att du en dag ska kunna känna dig helt lycklig.. rakt igenom.
Helt utan att misstro dig själv för att det kanske är du som lurar din kropp att må bra, bara för att kunna slippa de jobbiga känslorna för några minuter.
Jag tappar aldrig hoppet..
Jag fortsätter kämpa, jag fortsätter tänka, jag fortsätter längta till den dag då jag äntligen är nöjd över mig själv, över mina prestationer, över allt jag offrat för att komma dit jag är idag.
Bara känna mig glad, det är det enda jag vill känna.
