thatdaywillcome.blogg.se

 

Jahaaa.. då är snart april slut och nu börjar maj.. 

5 månader i detta år och ja jag kan väl säga som vanligt, jag hade hoppats att jag skulle må bättre. 

Såg nästan lite ljust ut efter februari månad då jag slutade på Danderyd, hade en bra plan att köra på mina 2 helger i månaden och sen jobba ca 3 dagar i veckan, ta det lite lugnt få samla energi och må bra..

Men så blev det ju inte riktigt.. 

Fick sparken, stog helt utan någon fast inkomst som man ändå hade räknat med från början.

Från att få jobba som jag hade tänkt - 3 dagar i veckan står jag nu snart med jobb 6 dagar i veckan och det räcker knappt för att få in det jag behöver. 

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, jag kommer verkligen aldrig bli bra. 

Men det är bara att resa sig upp, på med de där leendet och göra folk nöjda. 

Ingen behöver ju veta hur det egentligen ligger till. 

 

 

Ja vad ska man säga och vart ska man börja..

Detta året är snart slut.. en dag till att känna sig värdelös i 2019.. fucking great.

Ja på senaste tiden.. eller vem fan försöker man lura, hela jävla året har varit piss. 

Det kan man ju se på mina 3 inlägg detta år, kan ju säga att inget har förändrats. 

 

Jag mår skit, är en riktigt värdelös människa. 

Jag pallar bara inte mer, hur mycke man än försöker så kommer man inte ifrån skiten. 

Jag är fast, fast i det här jävla pissmåendet och ingenting hjälper. 

Jag är bara så trött.. 

De senaste åren har bara gjort allting värre, 2017 skulle jag försöka jobba mindre ta tag i mig själv och mitt mående.. ahh det gick väl säkert bra till en början men sen står man där med 3 deltidsjobb och vill göra alla nöjda så man jobbar stup i kvarten fast kroppen säger nej.. allt för att göra andra nöjda.

Kör på så i två år.. tänker nej men jag startar eget då kan jag jobba lite mindre, kommer gå hur bra som helst. 

Men då blir man pissad på och måste jobba ännu hårdare för att ens klara sig varje månad. 

Så nu är jag här, tillbaka på ruta 1 hårdare en nånsin med en kropp som knappt fungerar. 

Jag kämpar med allt jag har för att orka men min energi och tid har tagit slut. 

Jag har 2 månader på mig att lösa ett jobb, något som just nu känns hopplöst. 

Ingenting vill gå min väg och jag får bara mer panik. 

Jag tappar kontrollen. 

Över allt. 

Det är dagar som jag knappt tänker på det, dagar som det kanppt känns, dagar som jag känner mig frisk. 

Man kommer på sig själv i tanken, nu kanske det äntligen är över. 

Men det är så lätt att glömma.. Plötsligt kommer den där dagen. 

Dagen som allt rasar. 

De där dagarna som jag knappt klarar av lämna sängen, dagar med så mycket smärta i kroppen, dagar som det känns som om min hjärna ska explodera.

Dagar då allting är så starkt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det enda min hjärna säger är att stänga in sig i badrummet och bara få allting att sluta. 

Du vet vad som krävs och det är inte mycket..

Så många gånger som det varit så nära.. Kanske allt för många.

 

Jag kör slut på mig själv i hopp om att inte orka känna, jag vill inte känna, jag vill inte veta.

Och visst, det funkar. När kroppen är helt slutkörd då hinner man inte känna, kroppen orkar inte.

Men det är de där dagarna som typ igår, dagar där det inte är så mycket inplanerat..

Och man tänker det är inga problem, jag har inte haft onda tankar på ett tag.

Och så får man världens käftsmäll.

Och så ligger du plötsligt där på botten, hjälplös. 

Rädd för dig själv och dina tankar. 

Av vetskapen hur illa det kan bli, hur fort allting kan gå. 

 

 

Det var runt 2006-2007 som allting började, eller det hade egentligen redan börjat.. Flera år innan det men det var här det bröt ut ordentligt.

Alltid den där ständiga känslan av maktlöshet, otillräcklighet och bara fylld av ett ständigt mörker.. 

Ett så djupt svart mörker, som ett stort svart hål som bara var helt tomt. 

 

Jag har haft det såhär i över 10år, det kommer och går.. 

Men på senaste år har det känts som att det alltid kommer tillbaka starkare och hårdare än gångerna innan. 

Jag vet inte om det kommit så hårt denna gången just nu för att det snart var ett år sen Balto lämnade mig. 

Jag är fylld med så mycke ångest och känslor men samtidigt känner jag mig helt jävla tom. 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vill helst bara försvinna från allt och alla. 

Allt känns bara så jävla jobbigt. 

Jag känner mig ständigt arg, frustrerad.. alltid så nära den där kanten att ramla över. 

Jag gråter i frustration för att jag inte vet vad fan jag ska göra. 

Hur ska jag kunna ta mig upp när jag inte vet vad som är problemet. 

Det är svårt.. när man inte kan vara helt ensam, kanske egentligen är bra att jag inte är det just nu för jag vet precis vad jag skulle ha gjort då.. För att försöka slippa all frustration och iallafall få ha kontrollen över nånting. Min smärta. 

En smärta som jag ändå inte längre känner av, som i sin tur skulle växa sig för stark och göra en sån stor skada att inget skulle hjälpa. 

Allt skulle äntligen få sitt slut och jag skulle äntligen få ro..

 

Men jag är inte ensam nu men det är svårt att förklara för någon annan när jag inte förstår det själv.

När jag själv inte vet vad det är jag behöver, vad som är lösningen. 

Jag vill liksom inte dra in någon annan i detta mörker. 

Det tär på mig när jag har en sån fin själ vid min sida, som på något sätt ser att jag slits sönder inombords när jag försöker så gott jag kan att inte visa det. 

Men jag har försökt så länge nu att orken helt enkelt tagit slut. 

Hur mår du älskling?

Hur ska jag kunna ge ett svar på det. 

Hur ska jag kunna se in i dom där ögonen och säga att allt brinner. 

Allt inom mig brinner och är snart aska, finns snart ingenting kvar. 

Att jag vill se allting brinna, brinna ner till grunden tills det inte finns något kvar. 

För hoppet att allt ska försvinna är där, som om jag någonsin kommer få slippa allt och börja om på nytt. 

Men det kommer inte försvinna, för all den där skiten byggs upp igen sen när asken blåst bort och man börjat bygga upp allt på nytt. 

Hur ska jag kunna säga.. 

Att du faktiskt borde lämna mig.

 

Mina dagar är likadana just nu. 

Dom börjar med en sliten själ som knappt fått sova, innan jag går upp gråter jag av all ångest jag samlat på mig under natten som jag inte kunnat släppa ut. 

Får knappt någon luft. 

Fixar mig för att försöka laga det som är trasigt, vill inte att folk ska kunna se. 

En dag med att ständigt gå runt med ett leende och hjälpa människor, dessa ständiga kommentarer från kunderna om att man ger så mycke glädje under deras besök av så många frågor. 

Om dom bara visste hur det egentligen är, vilket mörker som faktiskt döljer sig bakom det där kämpande leendet. 

Kommer hem efter en lång dag, jag är helt slut. 

Dagen har tagit all engergi, som jag från början inte ens hade. 

Jag har ingen matlust så kan heller inte fylla på med näring och energi. 

Och nu när jag ens försöker skrive ner mina dagar känner jag bara för att försvinna. 

Jag sitter bara i soffan och glor, har en tv framför mig men min hjärna har stängt av sig. 

Den orkar inte mer. 

Så går man och lägger sig i vetskapen om att natten kommer vara lång och samma visa kommer upprepa sig dagen efter. 

 

Det är bara en ständig kamp, en kamp som jag aldrig kommer vinna. 

Vill just nu bara försvinna.

 Förlåt.

 

Ja då var de måndag igen, helgerna bara flyger iväg.

Jobbat i haninge och fyfan vad mycke folk de varit men kul när de e mycke att göra. 

Tråkigt dock att inte få umgås med killarna lika mycke som man vill. 

Men dom har haft roligt iallafall och varit iväg på äventyr. 

Skulle varit ledig idag men blir att åka in o jobba vid kl 3. 

Förra veckan var de fullt ös, hade ingen tid för nån rast varken på torsdagen då man köttade i 9 timmar men uttråkad valp och många jobbiga hundar. Samma sak på fredagen.. 

Hoppas att denna veckas trimdagar blir lugnare. 

Jag och tove drog ut o plockade svamp nån dag i förra veckan och herregud vad vi hitta, när vi hade plockat typ 6 kg orkade man inte bära mer.

Hahah satt o rensa svamp i över 5 timmer efter de, blev klar typ kl 11 på kvällen haha. 

Får se om man orkar ta sig tillbaka dit o plocka mer.

 

Annars då, jo man drömmer sig bort lite med hus nu. Missade ett jättefint hus som hade visning i helgen men vi får se om vi kommer iväg på några fler visningar så får man se vad som sker. 

Monstret växer och växer men fyfan vad man älskar den där pälsbollen asså. 

Så himla duktig, han imponerar varje dag!

Ja då var helgen över, skönt att man är ledig både idag och imorrn. 

Helgen har varit bra, jobbade några tmmar inne i stan på lördan sen var vi mest bara hemma resten av dagen. 

På kvällen åkte vi till Tyresta och gick en runda så Viruz fick springa lite lös. 

Han blev helt crazy hahah asså valpryck och dess klumpighet..

Igår var en lång och skön dag, vi fick sova till halv 8. Sen var de bara lugnt resten av morgonen. 

Vid typ 10 11 tiden packade vi väskan och drog ut mot Gålö. 

Väldigt skönt väder och gick där i lite mer än en timme, Viruz fick både springa lös och sen sova i ryggan när han varit igång för länge. 

Åkte vidare och gick och hittade en massa svamp. 

Åkte runt lite bort mot tungelsta och ut mot vad de nu hette haha har ingen aning men hittade ett litet mysigt cafe som vi stannade på innan vi åkte tillbaka. 

Stannade till på jobbet och fixade hem lite nya saker.

Vi var inte hemma förrän efter 5 tiden och Viruz var helt död, så skönt ändå att han sover lugnt i bilen där man även kan lämna honom. 

Väl hemma var de bara att börja rensa svamp o laga midda, gud vad slut man kände sig i både kropp och knopp. 

 

Idag då..

Lillen har fått frulle och varit ute, jag har lagt mig i sängen igen känner mig fortfarande trött. 

Mycke som ska göras idag men får se om man kanske fixar lite av de imorrn istället. 

Idag ska vi iallafall åka in mot stan, åka lite buss och tunnelbana och Ted ska få busa med honom i stan. 

Kommer nog inte vara några problem hoppas jag. 

Sen måste jag hinna städa och tvätta antingen idag eller imorrn. 

Laga matlåda till Peter, steka och frysa in alla svamp och kanske laga någon matlåda till mig. 

Sen ska man hinna med stallet idag också..

Peter jobbar sent idag så han kommer behöva va med, får se hur de går han blir ju lite pipig när han måste va utanför boxen medan man mockar och så men han behöver ändå lära sig. 

Sen får han ligga i bilen medan man rider lite snabbt. 

 

Wow kan inte fatta att imorgon är det dagen med stort jävla D!

Flera veckor av väntan och längtan, så sjukt hur fort tiden har gått men ändå så långsamt.

Imorgon får vi äntligen hämta hem våran bebis, imorgon blir vi äntligen en familj. 

Har precis lagat klart matlådor för denna jobbvecka.

Skulle ju egentligen varit ledig idag men Emli är sjuk så jag hoppar in.. Ångrar mig lite nu..

Men helgen har varit bra, har varit ledig sen i fredags. När Peter kom hem var de bara att packa de sista o åka till landet.

Var inte speciellt fint väder men skönt att bara komma bort lite.

God mat som alltid, tog ett morgondopp i sjön på lördagen haha kan ju säga att de inte blev något mera dopp fyfan va kallt de va!

Gick några timmar i skogen men helt tomt på svamp.. men skönt att komma ut iallafall.

Åkte hem efter lunch igår så man kom hem skapligt. 

På kvällen åkte jag hem till Tove och så kom Estelle o så hade vi bara en tjejkväll. Mysigt som alltid.

 

Imorgon åker jag o Lina till valpen, ska bli så kul att se hur stora dom blivit. 

Tänk att nästa vecka får jag hem honom!

Helt sjukt!

 

Ja då var helgen över igen, gått snabbt som alltid. 

I fredags jobbade jag inne i stan, var typ över 2 månader sen tror jag så de var skönt att va tillbaka. 

Tove var snäll som hämtade mig eftersom de va kaos med kommunaltrafiken..

Så sen drog vi iväg o käkade med henne o gurra, efter de drog vi o bada. 

Riktigt skönt, efter de var vi bara hemma o tog de lugnt. 

På lördagen var det äntligen dags att åka ner till göteborg, herregud vad söta dom var. 

Nu var valparna bara ca 4 veckor men asså gud, det kommer bli så bra. 

Vi var där i över 4 timmar och så härliga människor. 

Var svårt att slita sig där ifrån men vi var ju tvugna att köra hem också så kunde inte stanna längre. 

Så hem o sova på saken.

På söndagen var vi iväg och firade Ines som fyllt 1, har ju typ inte träffat henne på typ 2 månader o hon växer ju så fort. 

Var ju asvarmt hela de kalaset så vi drog med tove o gurra igen och badade, asså sjukt att man fortfarande befinner sig i sverige.

Igår ringde jag uppfödarna igen, trodde nästan att peter skulle få lite kalla fötter efter besöket o känna att han kanske inte riktigt ville få hem en liten bebis. 

Men så fel man kan ha, hah nu går vi här hemma och vill få hem honom direkt..

Nu är de bara att vänta 5 veckor till hah. 

Som tur var valde de oss också, det har ju varit ganska många som har hört av sig om hanen som är kvar. 

Men det känns ju extra bra att man själv blivit utvald också. 

Nu ska man bara försöka jobba de resterande veckorna o bara längta. 

Ska försöka åka ner en gång till om ca 3 veckor när de hunnit växa lite mer. 

 

 

Då var det måndag igen, kom nyss hem från jobbet. 

Helgen gick fort som vanligt.. var ledig på lördagen då vi firade Anette som fyllde år, trevligt som alltid.

Efter de drog jag o Lina ut mot Torö, så jävla härligt där ute och inga människor.

Sen jobbade jag i täby igår, nice som alltid.

Asså fatta att om 5 dagar åker jag till göteborg och tittar på valp, helt sjukt. 

Vill bara att det ska bli lördag nu, nu, NU!

Jaa då får man äntligen en dag ledig..

Igår åkte jag in och tog två trim trots att jag skulle varit ledig, ganska snabba ändå tror jag var klar runt 14 tiden. 

Sen var de bara hem o ta det lugnt, vi la oss ute på balkongen och satte på en film hah båda däckade totalt.

Efter några timmar ringde tove och då vare bara att ta sig upp och fixa sig. 

Drog iväg och käka med henne och Gurra sen drog vi hem till dom, väldigt trevligt.

Vid 12 eller nått kom Nicole och Alex så det blev att stanna ett tag till hahah men efter 1 kände man att de var dags att ta sig hem. 

Sov som en stock.

Nu har man varit nere och slängt in en tvätt. 

Blir väl att ta de lugnt nu på förmiddan sen se när Lina kommer och plockar upp mig. 

Idag är det firande av Anette som fyllt år, ska bli trevligt som vanligt!

 

Nästa helg blir det att åka ner till göteborg och träffa uppfödare. 

Är så spänd, rädd, glad och allt vad de e.

Vi får se helt enkelt hur det blir, känns asläskigt.

Hade svårt att ta ledigt från jobbet så kunde bara byta bort en dag så det blirr fram och tillbaka till göteborg över dagen bara. 

Tur att man är två som kör, hoppas verkligen att Peter inte kommer känna av någon allergi för dessa. 

Borde egentligen inte vara någon fara eftersom det har gått bra både med labbe och boxer men det är ju lite olika pälstyper så man vet ju aldrig.

Håller tummarna iallafall.