-
Kategori: Allmänt
Idag hände det som jag hade hoppats aldrig skulle hända.. igen.
Tankarna och känslorna var för starka och jag orkade bara inte kämpa emot mer.
För några sekunder ville jag bara känna att jag hade kontroll över nånting men så fort jag såg allt blod så kände jag bara ännu mer ångest.
Jag kunde inte sluta..
Jag kände bara mer panik och allt blev bara mer okontrollerat.
Det enda jag ville var att känna att jag hade kontroll över nånting.. bara om det var så lite som min egna smärta.
Men som om det inte var illa nog så lyckades han komma hem, jag som trodde att han skulle komma hem sent.
Jag som trodde att jag skulle kunna va i det där mörkret ostört.
Och om inte de var illa nog så trodde jag att jag hade låst dörren..
Vilket jag inte hade.
All den där ångesten när han såg mig i den där gråten och alla tårar.
Och jag som inte kunde sluta.
Vad säger man?
Hur ska man komma ur de där, få bort den där bilden av att han har sett mig på riktigt.
På botten utan slut, där allt är mörkare än svart och bara tyst.
Man vill inte att någon ska se en när man ligger där.
Det är en annan sak att berätta om hur det har varit, man tror inte att man ska hamna där igen eller det trodde iallafall inte jag.
Jag har varit ren i några år nu och jag trodde att det skulle förbli så..
Jag trodde att jag var tillräckligt stark..
Men nu har jag ingen aning.