-
Kategori: Allmänt
Ja vad ska man säga.. Jag känner att jag sakta börjar falla tillbaka.
Jag kämpar så jävla hårt med att försöka bli bättre, försöker göra allt rätt men tiden och orken bara försvinner.
Jag vet bara inte längre.
Vad ska detta leda till? Hur kommer allt sluta?
När kommer det ta slut?
Jag har försökt att stänga ut tankarna, att inte skriva ut det som snurrar inne i huvet.. För om det stannar där inne så kanske det försvinner, att det inte börjar igen på riktigt, att jag bara inbillar mig.
Men det har gått en tid och det blir inte bättre.. så kanske jag bara måste skriva av mig så att det kommer ur och sen sakta kan släppa..
Det är bara så mycke nu, så mycke som man ska hinna med. Men vad gör man när varken kropp eller huvud vill vara med?
Det är jobbigt att stå och ha kurs när man inte alls känner att psyket är med. Jag lägger sån stor press på mig själv då jag vill att alla ska känna sig nöjda. Att de får den hjälp som de behöver.
Jag lever för mitt jobb, det gör jag verkligen men de tar emot när jag måste kämpa så mycket för något som jag tidigare haft så mycket kärlek för.
Det har alltid handlat om att hitta den där balansen, balansen som aldrig riktigt funnits där.
Vart ska mitt liv ta vägen? Ska det behöva sluta med att jag inte kan göra nånting..
Jag borde egentligen göra något åt det, söka ordentlig hjälp men jag har bara inte orken till det heller.
Jag vill inte bli sjukskriven men jag skulle behöva jobba mindre för att kunna bli frisk.
Men jag klarar heller inte av att vara borta från jobbet men det har blivit jobbigare och jobbigare att faktiskt vara på jobbet.
Så jaa allt är bara en enda stor ond cirkel som går runt och runt.
Men som alltid, vissa dagar går lättare än andra.
I'm a simple person who hides a thousand feelings behind a smile.