Jag har försökt börja detta inlägg varje dag i några veckors tid nu och har fortfarande inte kommit någonstans.
Och ja tystnaden säger ju ganska mycket.
Jag har under en väldigt väldigt lång period varit på en dålig plats, jag har inte varit mig själv, inte kunnat få några svar.
Eller är detta jag?
Är det den här personen som jag endast kan va? Som jag borde vara?
Jag önskar att jag kunde göra så som jag alltid har gjort, bara vända ena kinden till och säga att allt är bra. Men på senaste tiden har det varit väldigt svårt att göra.
Jag kan inte bara trolla bort det här så som jag gjort tidigare.
Kanske är det så att jag har tryckt undan allting för länge att det nu blivit omöjligt för min kropp och hjärna att göra det. Det har bara tagit slut.
Ja det är svårt att förklara och det är svårt för folk att förstå.
Jag jobbar och sliter för att försöka slippa undan känslorna, spenderar knappt någon tid hemma, är nästan alltid på jobbet, i bilen eller i stallet.
Jag är så otroligt jävla trött, så utpumpad på energi. Så trött på mig själv och mitt liv.
Jag vet just nu inte vart jag ska ta vägen och vad spelar det egentligen för roll..
Jag tar just nu avstånd, jag vill inte sprida min dåliga energi vidare.
Måste försöka få ordning på mig själv, hitta mig.
För jag fortsätter hoppas att jag ska finna det där inne i mörkret någonstans.
Jag klarar just nu inte av alla kraven. Även fast vissa uttalar sig om att de är kravlösa men jag vet hur de känner.
De vill att man ska höra av sig, krävs inte mycke men bara att man hör av sig..
Vilket jag just nu inte klarar av.
Vill inte.
Jag hatar när man visar sig sårbar, att låta andra veta att man ligger där längst ner på botten.
Därför kör jag alltid på mitt spel men just nu orkar inte min kropp så ja detta är just nu jag.
Sårbar, öppen och förjävlig.
Inget att hänga i julgranen, inget man vill ha omkring sig.
Vilket jag förstår då jag inte ens klarar av mig själv.
