-
Kategori: Allmänt
Ja då ligger man här sömnlös..
Försöker få bukt på mina tankar men allt bara snurrar och ingen klarhet i mina känslor.
Mitt problem har alltid varit att jag känner för mycke, för mycke känslor och lite för starkt. Men nu är det som om jag bara stängt av.
Jag vågar inte tilllåta mig själv att känna.
Det är inte själva känslan som skrämmer mig utan just för att jag vet att inget varar.
Man finner en person som ger en så mycke glädje och lycka men samma person kommer sen få din värld att rasa samman.
Den kommer få dig att sjunka ner till botten igen.. det är bara en tidsfråga.
Jag står vid ett vägskäl.. det är alltid de där jävla vägskälet.
Valet mellan de ena eller andra.
Känna eller inte känna.
Falla eller gå.
Nej människor är bara för svåra.. svårt att vara helt öppna och ärliga.
Sen visst jag själv har jävligt svårt att verkligen lita på folk men är det verkligen så konstigt efter alla jävla år.
Jag har verkligen aldrig träffat någon som verkligen varit helt öppen och ärlig, folk ska alltid spela något jävla spel med ens hjärna och manipulera och göra allt så komplicerat.
Det är väl bara att försöka sluta tänka så mycke och bara släppa taget.
Falla eller gå, valet återstår.
