Ska snart börja städa och sen åker vi ut till jobbet igen.
Idag åkte vi till Sollentuna där det var hundens dag, många människor och fina hundar. Och trevlig sällskap såklart haha, träffar Carro igen nu ikväll när vi åler ut till jobbet. Blir en skön promenad med hundarna.
Denna vecka blir rolig, kommer knappt vara i täby utan imorrn blir det vallentuna och sen danderyd. På torsdag blir det privatkurs med fina Gip och det ska bli kul!
Måndag och ja det har varit fullt upp idag, skönt att äntligen få lägga sig ner.
Bion var bra, lika roligt som alltid.
Imorrn är det att se till att tvätta de sista och kanske städa rummet. Sen ner till stallet och ut till jobbet senare på kvällen.
Hämtade en stackars hund i veckan som verkligen stank! När man skulle börja bada hunden möttes man av detta under all päls, här på bilden har läkningsprocessen kommit igång så de ser lite bättre ut. Blir så irriterad när ägare inte tar ansvar och sköter sina fina hundar ordentligt. De förtjänar inte att få lida! Han fick bli av med all päls och u är han mycke gladare och såren läker väldigt bra men han hade dessa lite överallt på kroppen men under halsen var det som värst.
Ägaren vars hund avled i fredags kom för att hämta hem sin andra hund och det blev som alltid väldigt känslosamt.
Det underlättar lite att jag har den relationen som jag har till de flesta av mina kunder men det är alltid jobbigt när sånt här händer.
Det började i väldigt mycket tårar.. vilket jag inte trodde att jag hade några kvar av.
Men sen ändå kunna kolla tillbaka och tänka på de bra minnena vi fått ha med Emil här hos oss och att han som ägare i en tid som denna ändå kämpar för att få fram hur nöjd han är med allt vårt jobb vi har gjort även nu när han blev dålig.
Det hjälper mig i svåra tider som jag har nu, när ägarna alltid berättar hur nöjda de är över att se sina hundar när de alltid är så glada av att få komma hit och lika glada när de får åka hem.
Eller som denna ägare då som tyckte att det visar ganska mycket av oss när vi blir lika rörda och tårögda av denna händelse som ägarna. Och för mig är det självklart. Jag arbetar med dessa hundar som om de vore mina egna och även fast de inte är det så är det väldigt svårt när de tyvärr kommer till den tid då de måste vandra vidare.
Nä nu orkar jag inte mer, tårarna kommer fram igen.
Men idag slutar jag 3, då är det bara ner till stallet och sen ska jag åka till landet några dagar. Måste som sagt komma bort lite och förhoppningsvis känns de lite bättre när jag kommer hem.
Den här helgen har varit lång och jobbig mest för att jag mentalt inte kunnat vara på plats.
Men jag har försökt haft kul och det har varit ok.
Men nu måste jag börja följa mitt schema, jag måste börja ta det lugnt mer. Varken min kropp eller huvud orkar speciellt mycke längre och det är så utmattande.
Det är dags att jag börjar prioritera mig själv nu.
Det kommer vara väldigt mycke kaos men jag tar det vart efter och hoppas att allting kommer lösa sig.
Nä den här morgonen har varit så otroligt jobbigt.
Fick börja morgonen inne på akuten, det är så otroligt jobbigt när de är så gamla och deras hjärtan inte orkar mer.
Det är så jobbigt att se dom gå från sina friska glada liv till att inte kunna röra sig.
Det är så jobbigt att vara med när de tar sina sista andetag.
Men även fast det gör så otroligt ont i mig och att jag gärna skulle vilja slippa se det så kan jag aldrig lämna dom.
Jag vill inte att de ska ligga där, ensamma vid en människa som de inte känner.
Om ägarna inte kan närvara vill jag iallfall vara där för hunden, in till det sista andetaget.
Nej det är så otroligt jobbigt.
Det kommer aldrig bli lättare, även fast de inte är mina hundar så är det alltid så svårt.
De flesta av hundarna har jag känt i 3år och jag tar alltid in de som mina egna. Ser till att de mår bra och har det så roligt som möjligt när de är här.
Man får en speciellt band med dom.
Jag hoppas verkligen att det är flera år kvar innan jag behöver gå igenom samma känslor med Balto, då vet jag inte hur jag ska klarar mig.
Speciellt inte när bara dessa hundar tar så hårt på mig.
Ska snart hoppa in i duschen sen ska jag åka o hämta mig lilla älskling. Fyy snart bara en vecka till han åker igen och blir borta några månader, det blir bara svårare och svårare.
Efter det blir de äntligen ner till stallet och idag blir de ut på en ridtur ensamma vilket ska bli skönt.. de var ett tag sen.
Ut till jobbet ikväll, jobb två dagar sen är det utbildning. Ah börjar bli ganska nervös eftersom jag ska hålla min redivisning på lördag. Men jag måste försöka hitta det där lugnet och självsäkerheten som jag känner när jag håller mina kurser. Men de är så svårt när man väl står där i klassrummet framför alla..
Försöka se framåt och försöker vara positiv men ja just nu är det ganska svårt.
Vet inte ens om jag orkar skriva längre, gör ju inget speciellt och eftersom hela jag just nu bara är fylld med dåliga tankar så blir de ganska tråkigt att läsa.
Jag kommer säkert kugga totalt i utbildningen nu när jag mår såhär och det går bara sämre och sämre på jobbet..
Ja det är jobbigt när både din kropp och gärna arbetar emot dig.
Men ja that's life, får hoppas att ett möte i nästa vecka kanske kan hjälpa mig lite att komma ur denna svacka.
Ja då var vi hemma igen efter några dagar på jobbet.
Ah inte så skönt väder nu så jag och Bo ligger i soffan och bara slöar. Senare blir de ner till stallet, får hoppas på lite sol då.
På fredag kommer familjen hem igen haha hade gärna bott här några veckor till menmen sen är de bara tillbaka till lägenheten..
Under dessa dagar måste jag plugga och fixa klart planeringen för valpkursen som jag ska ha nu i augusti.
Det är så många som både mailat och ringt som har intresseanmält vilket är roligt men efter denna kurs kommer jag nog lägga de på is för resten av året så jag kan fokusera helt på det andra. Dock har jag fortfarande några som intresseanmält några privatträningar så de kommer jag fortsätta med under hösten.
Utbildningen börjar ju nästa helg, ska bli kul att komma igång igen.
Om jag bara hade haft styrkan att själv kunna göra det.
Jag vet att man inte kommer någonstans om man inte kämpar.. men hur länge ska man behöva göra det.
Tills kroppen inte orkar mer och till slut säger nej?
När det börjar med att du knappt orkar ta dig ur sängen tills de enda du kan göra är att bara ligga där och vänta.. vänta tills allting bara försvinner?
Nej..
Jag antar att jag kommit till den punkten där jag slutar att tro, slutar att hoppas.
För jag vet hur det kommer se ut i slutändan.
Jag är en person som kämpar oavsett vad.
Jag kommer kämpa till slutet men sen kommer det vara över.
