Ska snart sova, dagen har varit ganska stressig.. Åska, regn och blixtnedslag så att allting släcktes och stängdes av.. hundarna blev stressade och jag fick panik, kolsvart överallt och nää fy.
Sen när elen kommit tillbaka så fungerade inte datan och internetet hade kraschat så var tvungen att åka iväg o fixa de vilket tog typ över 1 timma..
Sista dan imorgon, ska även hinna åka till veterinären med balto på lunchen.. Men ja vi hoppas att det ska bli bra.
Har tänkt mycke på sistone.. haha eller vadå tänker ju mycke hela tiden menmen..
Det är så mycke som har ändrats de senaste månaderna, året..
Hur kan man känna sig så förändrad men ändå exakt som innan på nått sett.
Vi utvecklas och förändras hela tiden, våra liv rör sig framåt och ibland några steg bak.
Ibland tycker vi att det går lite för fort och ibland alldeles för långsamt.
Ibland blir inte saker som vi tänkt oss och ibland blir det till något mycket bättre.
Men vi kan inte bara stå och vänta på att det ska ske, vi måste uppnå det vi vill nå själva, ta tag i problemen och lösa det som går.
Jag börjar vänja mig med tanken, ja jag vet att jag inte kan klara av allt, jag vet att jag inte kan vara på alla ställen samtidigt även fast jag vill. Ibland måste man bara stanna upp och tänka efter på vad man vill göra, vem man vill vara.
Vi genomgår svåra saker för att vi ska bli starkare. För att vi ska lära oss att va tacksamma för det vi har och inte ta något för givet.
Men ibland kan det vara svårt att se det där lilla ljuset längst bort i tunneln men det gäller att hålla ut och kämpa sig fram.
Jag känner mig mer positiv, jag känner att det börjar lösa sig. Sakta och långsamt, vilket är bra.
Så länge som jag kan minnas så har jag hatat förändringar. Jag vill helst att allting ska förbli så som de har varit.
Men så är inte livet, vi måste röra oss framåt.
Nu är jag ställföreträdande platschef och lär mig mer och mer så att jag ska bli redo i min egna takt.
Jag har börjat kolla på kennlar, velar fortfarande på rasen men tror att det kommer bli en kelpie. Så snart kanske man har en egen fyrbent vän snart, kanske kommer dröja en liten stund till tills jag hittat den perfekta.
Boende, ja det är fortfarande ett projekt. Finns just nu inget som intresserat mig men när jag hittar den kommer jag slå till.
Hästen rids så bra som aldrig förr, jag tror aldrig vi varit så bra som vi är nu. Varje gång ler jag av ren lycka, spelar ingen roll om jag hade bott flera timmar bort jag hade åkt ner så fort jag var ledig. Så mycket som den där hästen ger mig.. jag hade aldrig klarat mig utan honom. Bara några dagar är svåra att va borta ibland.
Balto hoppas jag kommer må bättre nu men det vet vi inte förrens imorgon förhoppningsvis..
Jag vill bara att alla små bitar ska falla på plats.
Men jag kan inte släppa den där lilla tanken som alltid snurrar i mitt huvud att något någonstans är fel.
Och det kommer för eller senare visa sig men jag vet inte vad det är än.
Det är bara en jobbig känsla..
