Ibland är människor bara helt underliga, man ser på dom och tänker liksom Wtf?
Man förstår inte vart dom vill komma eller vad dom menar. Ibland är det som om alla pratar olika språk och ingen förstår vad den ena säger.
Alla uppfattas på olika sätt och uppfattar på ett annat.
De kan säga saker som låter helt otroligt sjukt jävla bra och sen känns allt helt jävla meningslöst, bortkastat.
Man gör saker utan att tänka, det gör alla.. utan att ens tänka ett steg fram.
Du kan såra folk i din omgivning utan att du ens inser det själv.
Du kan bli sårad eller sviken om och om igen, men ändå så fortsätter du.
Vad är det som får oss att bete oss som vi gör? Vad är det som får oss att känna oss så ensamma, värdelösa och bortkastade, helt utan anledning?
Vad är det som får oss att kämpa när man ändå vet att man kommer hamna på botten igen?
Vad är det som håller dig kvar när du vet att det är helt jävla meningslöst?
Det finns så många frågor och så lite svar. Finns det ens något rätt svar?
Det finns inget rätt sätt att vara, inget rätt sätt att klä sig, inget rätt sätt i utseende och inget rätt sätt att leva.
Det finns ingen som kan säga hur någon ska se ut, hur den ska klä sig eller hur den ska bete sig.
Ingen är den andra lik och alla tycker olika.
Känslor är något som alltid är svårt. Man vill alltid så mycket men kan inget göra.
Det är väldigt svårt att påverka sina känslor, du kan alltid välja att stänga dom ute men det du stänger ute kommer alltid komma in till slut.
Du kan inte rå för vem du får känslor för och du kan inte heller tvinga fram känslor för någon om de inte finns där inne nånstans.
Det finns så många känslor, så många olika sammanhang och lösningar. Vad är en rätt känsla och vad är en fel? Måste det alltid finnas något rätt och fel?
Den enda frågan som återstår i det hela är varför?
Varför måste du vara glad nu?
Varför måste du se ut på det där sättet?
Varför måste du känna dessa känslor?
Varför fortsätter jag att hoppas även fast jag vet att det är helt jävla meningslöst?
Varför?