thatdaywillcome.blogg.se

Jag vet att det jag har gjort i så många år är fel.

Jag vet att jag var för svag. Men jag hade inget annat val, just då var det min enda utväg.

Det var det enda som fick allt att kännas lite bättre, fick det hemska att försvinna för ett litet tag.

Det enda som jag själv kunde ha kontroll över.

Jag var fylld med så mycket självhat, ångest, aggressioner, skam och besvikelse.

Jag var så trött på att vara jag. Varför var det bara mig det var fel på?

Varför var alla dessa människor emot mig?

Varför är det bara jag som måste stå upp själv mot alla andra?

Varför kunde jag inte vara som alla andra?

 

Vägen är lång. Vägen är mörk och det är många backar.

Ibland kan man skymta ett ljus längre fram som blir allt svårare att se ju närmare man kommer.

Det är svårt att veta vilket håll som är rätt.

 

Varför måste jag kämpa emot så hårt? Varför ska jag kämpa med att vara någon som inte är jag bara för att göra andra nöjda?

Hur ska jag kunna vara någon jag inte är?

Jag vill känna mig tillräcklig så som jag är.

Jag ville ha den där personen vid min sida som såg mig, såg mig för den jag är och som vågade stå kvar.

Jag längtade så mycket efter den där personen som skulle ta min hand i den mörka stormen och finnas kvar.

Men jag har blivit motbevisad så många gånger.

Var jag inte värd mer än så?

Kanske är det något annat? Något som jag inte kan förstå..

Det kommer alltid finnas någon bättre, någon finare, någon som är perfekt, någon som inte är lika trasig.

Någon som har mer att ge.

Ja medan jag bara är.. jag.