thatdaywillcome.blogg.se

-

Kategori: Allmänt

Jag vet inte.. Känns som om jag håller på att bli sjuk igen.
Som om jag snart faller in i gamla vanor. Det är svårt att förklara, de e svårt att sätta fingret på, det är svårt för andra att förstå.
Jag vill inte, jag är rädd, jag vill inte tillbaka.. Men det har varit en sån stor del av mig, det har hjälpt mig att reglera mina känslor, de har fått mig att bli lugn, de har fått mig att ibland kunna förstå, de har fått mig att kunna tänka klart, de har fått mig att känna mig bättre..
Jag har så mycke frustrationer och aggressioner inom mig och jag får bara inte bort dom. Och det trycker så hårt inom mig, de pressar mig, de ber att jag ska göra det, försöker övertala mig om hur bra jag kommer må efteråt.
Men jag försöker vara stark, försöker stå emot, men det är svårt och jag vet inte hur länge jag orkar.
Det är 50 dagar kvar för mig att nå 2 år men 50 dagar är så jävla långt.
När alla dina tankar och röster ber om samma sak om och om igen, det är hårt, det är svårt och svårt för andra att förstå.
Att det alltid är en evig jävla kamp mot sig själv. En kamp om att alltid vara stark fast du egentligen är så jävla svag, du orkar knappt stå på egna ben men du tvingas springa för att inte försvinna.
Men detta lopp har inget slut, ingen mållinje.. Det finns ingen vinnare, bara en förlorare. Hur ska du kunna vinna när det inte finns någon mållinje.. Det visar bara hur omöjligt det är. Du ska springa för att överleva, springa för ditt liv, men till slut har du inga krafter kvar, inget att kämpa för och då har du inget annat val än att ge upp, sluta springa det eviga loppet som är utan slut. För de vet att du aldrig kommer att vinna även fast du försöker inbilla dig det.
Jag tror att jag gav upp för längesen, jag har bara försökt vara stark. Försökt fast jag vet att jag redan har misslyckts, har inte velat att någon ska veta. Men nu verkar det inte spela någon roll..
För vad spelar det för roll?
Ingen kommer någonsin kunna älska någon som är skadad, någon som inte finns där. Inte ens när du kämpar för att inte visa det.
Ja jag är värdelös jo tack jag vet det.  
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: