-
Kategori: Allmänt
Sitter just nu hos Eleni, kom hit imorse skönt att vara här.
Jag och Bo ska snart gå ner till stallet och fixa lite.
Det var lite jobbigt att lämna jobbet igår..
För över en vecka sen kom denna fina herre in.
Från början kunde man inte ens gå in i hans rum utan att han började morra. När en hund morrar vill den att an ska öka avståndet så ibörjan var det väldigt svårt. Han kom på en fredag så jag fick jobba med honom själv hela helgen vilket gick bra. Tränade med honom mycket men det är väldigt viktigt att alltid läsa av honom och lyssna.
På måndagen så hade vi gjort stora framsteg, hade alltså bara jobbat med honom i 4 dagar.
Han började vara med kontaktsökande fysiskt, innan ville han inte att man skulle röra honom och han gav mig mycket avstånd.
Denna vecka har jag också lagt ner mycket tid, det räcker med att man bara sitter i hans rum.
Från början satte han sig bara i andra änden av rummet och kollade knappt på en. Nu dyker han ner i knät, stryker sig mot en och pussar på en så att huvet nästan åker av. Det är svårt att inte fästa sig vid en hund när man jobbar så hårt med dom.
Har haft med honom på det mesta jobb som jag gjort utomhus. Har grävt i de nya rastgårdarna och då fick han följa med och springa som han ville.
Jag stog som sagt och grävde och varje gång jag kolla på honom hade han bytt plats och bara stog och stirrade på mig undrande för vad jag höll på med och varför jag inte lekte med honom istället.
I lördags var det kanske sista gången jag har honom, så jag bestämde mig för att ta upp honom i huset och sova med mig den sista natten.
Vaknade till dessa fina ögonen på söndagmorgonen, till dom ögonen önskar jag att jag kunde vakna till varje morgon.
Han är hos oss på obestämd framtid då han är ute för omplacering och eftersom jag nu är borta i över en vecka så kan det ju vara så att han försvinner. Önskar att jag kunde ta över honom, har försökt övertala mina föräldrar med det funkar inte som vanligt.
Varför han omplaceras är just för att han har tendenser att morra och liknade mot frun och ungarna i familjen. Och så har han några småbrister i spårandet så han skulle ev. ha omplacerats i alla fall.
Därför har jag lagt så mycke tid på honom och jag förstår att de har problem i familjen. Han är mer en enmans hund han tycker det blir för mycket med flera personer. Och han är väldigt speciell och kräver mycket. Men när man väl kommer in genom hans höga murar så är han den bästa hunden som finns. Jag är glad att han släppt in mig på riktigt, jag kan göra i stort sätt vad som helst och han accepterar det.
Det är nog det här som får mig att älska mitt jobb så mycket och som får mig fundera på vad jag vill göra i framtiden. Det är detta jag vill göra, rehabilitera hundar som har problem eller har det svårt.