.
Kategori: Allmänt
Jag är hemsk på så många sätt, har gjort så många dåliga saker.
Och dom senaste veckorna har varit ett helvete och jag fattar fan inte varför jag gjorde det. Jag ställer mig bara frågan " varför?"
" Mår du bättre nu? Känns det bra? Är det lättare nu? Var det värt det?"
Nej,nej,nej och åter nej.
" Du är så jävla äcklig och hemsk. Fattar inte hur folk kan vilja vara nära dig eller ens se på dig. Kan du nångång fatta att ingen orkar med dig, du är inte normal, du är störd med allvarliga problem. Den enda som orkar med dig är jag."
Jag är inne på mitt 6:e år nu och det har nog aldrig varit så svårt som det är nu.
Och jag är så otroligt tacksam för att jag har så underbara vänner som jag har. Och jag önskar verkligen att deras hjälp kunde hjälpa mig, visst det finns stunder då allting är bra men jag är alltid så jävla nära den där kanten.
Och det är jobbigt när deras stora hjärtan verkligen finns där och hjälper en och jag inte kan ta emot den hjälpen. Det blir så stor besvikelse och ångest på sig själv.
Jag önskar bara att allting var annorlunda.